Kvinnlig infertilitet

Denna vecka ska vi ta en titt på infertilitet sedd ur en kvinnlig synvinkel. Kvinnlig infertilitet står för lika stor del av fallen som manlig infertilitet: 1/3. Den övriga tredjedelen är en kombination av bägge sidor.

Kvinnlig reproduktionsaxel

Kvinnans reproduktionsaxel består av att hormoner från hjärnan stimulerar äggstockarna till att frige ägg och livmodern till att motta sperma.

Motsatt män, som ständigt producerar sperma, så föds kvinnor med hela sin äggkapacitet – på ungefär 1 miljon. Mängden sjunker dock snabbt till 50% vid 15 års ålder och 12% vid 30 års ålder. De flesta äggen släpps alltså aldrig loss. Ett ägg (ibland fler) släpps loss varje månad, under den hormonstyrda menstrueringen – och glider ner från äggledarna till livmodern, där det väntar på att befruktas av sperma innan det försvinner ut med menstruationsblodet.

Orsaker till kvinnlig infertilitet

Ålder är den främsta orsaken till kvinnlig infertilitet, då förrådet sinar rejält efter födseln. En kvinna når sin högsta fertilitet när hon är i 25-årsåldern. Den börjar sjunka kring 27 och dalar sedan 3-5 procent om året tills den rasar rejält efter 35 och slutar med klimakteriet i 50-årsåldern.

Dessvärre innebär åldrande inte bara sinande ägglager utan även färre friska ägg, färre pålitliga ägg och minskad förmåga till att framgångsrikt släppa fram dem till fortplantningsorganen. Därutöver ökar risken för andra medicinska problem som kan påverka fertiliteten.

Detta innebär inte att naturligt havandeskap är omöjligt – bara svårare. Vid 35-årsåldern är det ännu möjligt för 94/100 friska kvinnor (som parar sig med friska män) att få barn inom 3 års försök.

Andra orsaker bakom kvinnlig infertilitet hänger samman med fysiska hinder mot en rak och fri reproduktionspassage som ägget kan röra sig igenom för att möta sperman. Därför är fibroider (godartade utväxter i livmodern), endometrios (extra livmodersvävnad på andra ställen) och bäckenadherenser (vävnader som sitter samman) vanliga orsaker. Dessutom har vissa kvinnor av naturen en avvikelse från den vanliga anatomin, vilket kan påverka reproduktionsförmågan.

Även ägglossningen kan vara marig. Polycystiskt äggstockssyndrom – en hormonobalans som sänker menstrueringens regelbundenhet och sköldkörtelsjukdomar är bland bland de vanligaste skälen. Livsstilsfaktorer såsom vikt (för hög eller för låg) och konditionsnivåer (över 5 timmar i veckan) påverkar också fertiliteten.

Det är viktigt att påpeka att om man vet ej om p-piller eller abort påverkar framtida fertilitet.

Infertilitet utredning

En utförlig bedömning av kvinnlig fertilitet, utöver diskussion med och undersökning av läkare, innebär följande för att utröna möjliga orsaker:

1. Hormonblodprov – för fsh/lh-, testosteron- och tyridfunktion.
2. Könssjukdomstest – efter klamydia, ureaplasma och mykoplasma.
3. Ultraljud – en titt på äggstockar, äggledare och livmoder.

Hittas ingen given orsak så omfattar ytterligare undersökning hysterosalpingografi (speciell röntgen) för en närmare titt på livmodern, särskilt dess tuber, och laparoskopi (titthålsoperation) för att söka efter andra orsaker i området kring fortplantningsorganet.

Infertilitet behandling

Som tur är kan de flesta sorters kvinnlig infertilitet behandlas med hjälp av livsstilshållning, medicin eller operation.

Livsstilshållning innebär att hålla en hälsosam vikt och undvika för mycket stress och träning. Toxiner såsom alkohol, rökning och starka kemikalier bör undvikas. Tidig folsyra kan hjälpa.

Alla receptbelagda mediciner som påverkar fertiliteten bör slutas tas om det är säkert efter diskussion med läkaren. Könssjukdomar bör behandlas med tillbörlig antibiotika.

Hormonella ägglossningsåkommor kan behandlas med stimulerande medicinering, exempelvis Clomiphene eller Gonadotrophins. Kvinnor med PCOs kan möjligen ta Metformin för att ge fertiliteten en skjuts.

Laparoskopisk kirurgi kan behandla fall där fysiska hinder, såsom fibroider, endometrios, äggstockecystor eller sammanväxter är den bakomliggande orsaken.

När inget botbart problem hittas finns övervakad konstbefruktning, en vitro-fertilisering och intracytoplastisk injektion som ett alternativ, beroende på provresultat, ålder, hälsa och tycke. De är dock inga perfekta lösningar – de kan behöva göras om och får varierande resultat beroende på ålder och innebär dessutom risk för multipla foster och missbildningar.