Snarkning

Snarkning är så mycket mer än bara nåt irriterande för snarkaren och dess omgivning, för 25-40% snarkar. Ändå tas det sällan upp som ett medicinskt problem värt att uppmärksamma.

Vad är snarkning?

Snarkning är ett ljud som uppstår när huvudets och nackens mjukdelar vibrerar på grund av luftväginandningsstörning vid sömn. När man snarkar suger den vidgade bröstkorgen ut negativt tryck vid inandning luft genom avsmalnade passager som tvingas vibrera för att kunna släppa in luft. Aktuella vävnader är turbinater, tunga, tungspene, tonsill och mjuka gommen.

Snarkning kan vara normalt om det bara är när man ligger på rygg. Men om det sker i andra – eller alla – ställningar är det ett tecken på en mer genomgående vävnadskollaps. Snarkning med stängd mun är tecken på att orsaken är nasal och med öppen mun betyder det att det sitter i halsen.

Varför snarkar man?

Allt som påverkar ett smidigt luftintag vid sömn kommer medföra snarkning.

Orsaker till nasal snarkning kan exempelvis vara en övergående virussmitta, såsom en vanlig förkylning, en allergiinflammation eller polyper (vävnadsutväxter som sticker ut i den nasala luftvägen).

Halssnarkning beror vanligtvis på fysiska hinder. Anatomiska variationer, exempelvis retrognatism (inskjuten käke), gör så att tungspenen stör längst bak i svalget. Stora nacksvullnader, såsom struma, kan orsaka störning. Att vara överviktig kan orsaka störning genom extra fettvävnad – vanligtvis när kragstorleken är större än 17 tum. Ålder är också en orsak, då vävnader försvagas och kan ge efter: snarkning är vanligast bland folk i 40-60-årsåldern.

Kemikalier kan också orsaka snarkning. Rökning stör luftvägarna genom att göra dem smalare, medan alkohol och mediciner (såsom benzodiazepiner) avslappnar luftvägens mjukdelar så att de lättare ger efter..

Det är viktigt att skilja vanlig snarkning från den extrema varianten, obstruktiv sömnapné, som är en sjukdom där andning upprepat upphör fullständigt under längre än 10 sekunder på grund av störning.

Effekt av snarkning

Snarkning kan ge allvarliga följder. Psykologiskt så leder den otillfredsställande sömnen till dagtida trötthet och nedsatt koncentration – en riskfaktor vid körning och avancerade uppdrag. Det kan även sänka sexlusten.

Under senare år har en diskussion förts om snarkning som en fristående orsak till slaganfall, när vävnadsvibrationer når karotisblodkärlen (som förser hjärnan) och orsakar skada genom att efterlämna beläggningar och göra så att fragment bryts av. Det är utmanande att vidare definiera detta då studierna inkluderar sömnapnépatienter (som lider av en artärsjukdom på grund av syrebrist) samt äldre och överviktiga patienter som redan löper högre risk för slaganfall.

Snarkning har även psykologiska följder. Vetskap om att man snarkar kan orsaka oro och depression, mycket beroende på snarkningens sociala följder, som att den stör den/dem snarkaren delar säng/rum med. För gifta par är snarkning en allvarlig utmaning.

Behandla snarkning

Snarkning behandlas beroende på orsak.

För posturala snarkare är det ofta effektivt att byta sovställning, exempelvis genom att sy in tennisbollar i strumpor baktill i pyamaströjan för att förhindra att man sover på rygg. Särskilda ortopediska kuddar kan lyfta huvudet (upp till 4 tum) för att vidga luftvägen.

Man bör sluta röka, dricka alkohol eller ta Benzodiazepin. Om möjligt bör man gå ner i vikt.

Vid nasala orsaker behandlas stockningen med avsvällande sprej (dock aldrig under längre än 7 dar) och rinit behandlas med nasala steroidsprejer eller antihistaminsprejer/tabletter innan läggdags.

Stor del av den mängd antisnarkningsredskap som finns på marknaden (såsom näsklämmor) har ingen bevisad effekt. Inte heller är det bevisat att röstövningar hjälper. Dock har påsättbara käkredskap som trycker fram tungan och käken visat sig fungera. Dessa redskap kan utprovas av tandläkare.

Operation är sista utvägen då det innebär risker och begränsade resultat. Öron-näsa-hals-läkaren väljer ut en procedur för avlägsnandet av eller behandling av den orsakande vävnaden. Möjligheterna är avlägsnande av tonsiller, avlägsnande av gomspene eller andra halsvävnader som kan ge upphov till gutturala ljud) eller olika sätt att göra mjuka gommen hårdare genom antingen implantat (kuddar) eller radiofrekvensbortoperering.

Sistnämnda är en ny teknik (godkänd 2014 i Storbritannien) som utförs på en öpppenvårdspatient en eller flera gånger med lokal bedövning och med positiva korttidsresultat. 90% av patienterna anger förbättring efter 6 månader och 40% förbättring av symptomen.